Tidigare rapport uppskattade de globala dolda kostnaderna i livsmedelssystem till cirka 10 biljoner dollar för 2020, men detta har visat sig vara en underskattning till följd av databegränsningar. Årets rapport ger en mer detaljerad bild och uppskattar de globala dolda kostnaderna till 11,6 biljoner dollar, varav cirka 8 biljoner dollar är hälsorelaterade kostnader, som främst orsakas av ohälsosamma kostvanor.
Rapporten konstaterar att hälsokostnader är mest framträdande i höginkomstländer, medan sociala kostnader dominerar i låginkomstländer. Dessutom drabbas främst utsatta grupper, såsom småskaliga jordbrukare, kvinnor, barn och flyktingar av livsmedelssystemens dolda kostnader. Dessa grupper utsätts särskilt för dåliga arbetsförhållanden och låga inkomster, vilket gör det svårare för dem att bidra till en hållbar omställning av livsmedelssystemen.
Rapporten undersöker sex olika typer av livsmedelssystem; krisande, traditionella, växande, diversifierande, formaliserade och industriella. Industriella och diversifierande livsmedelssystem har störst dolda hälsokostnader, främst kopplat till sjukdomar som diabetes och hjärtproblem. Livsmedelssystem i långvarig kris samt traditionella system har störst sociala kostnader, och utmärker sig genom hög grad av fattigdom och lågt intag av frukt och grönsaker. Vidare framgår det i rapporten att när livsmedelssystem industrialiseras minskas de ekonomiska dolda kostnaderna, delvis till följd av ökad efterfrågan på hälsosammare livsmedel. Samtidigt leder industrialisering till ökat intag av natrium, rött kött och processad mat, vilket ökar hälsoriskerna.
Länders förmåga att genomföra förändringar i livsmedelssystemen beror på deras institutionella och ekonomiska resurser, vilket lyfts fram i rapporten. Industriella och formaliserande system har störst resurser och störst kapacitet att omdirigera stöd till hållbara och hälsosamma livsmedelssystem. Å andra sidan har diversifierande system ofta lägre effektivitet i styrning samt begränsade ekonomiska resurser, vilket gör det svårare att genomföra förändringar och som i sin tur leder till höga hälsokostnader.
Vidare påpekar rapporten att människors konsumtionsval är kopplade till deras ekonomi och vanor. Därför lyfts behovet av ekonomiska styrmedel, såsom sockerskatter eller subventioner för frukt och grönsaker eftersom det kan förändra människors konsumtionsmönster. Dessutom kan informationskampanjer och sociala skyddsnät, som skolmåltider, spela en viktig roll i att uppmuntra bättre kostvanor.
Rapporten betonar att för att lyckas förändra livsmedelssystemen till att bli mer rättvisa och hållbara krävs ett samarbete mellan alla aktörer. Många av de förändringar som behövs innebär att ändra produktionssätt, men producenterna kan inte göra allt själva. Regeringar, företag, producenter och konsumenter måste alla vara delaktiga i att förändra livsmedelssystemen. Dessutom är det nödvändigt att anpassa åtgärder efter de olika livsmedelssystemen för att lyckas uppnå effektiva förändringar.