Husdjuren kan också tjäna som skyddsnät för småskaliga jordbrukare att bättre klara sig igenom kriser. Sektorn bidrar med nödvändiga proteiner och oumbärliga mikronäringsämnen, som bl.a. är viktiga för barns utveckling, och med gödsel för odling av växter. Men i skriften redogör också för de negativa effekterna, som utsläpp av växthusgaser, en stor markanvändning och överbetning samt vattenförbrukning. Skriften visar samtidigt vilka möjligheter som finns att begränsa dessa negativa effekter genom en hållbar intensifiering av sektorn och hur den kan bidra till de globala målen för hållbar utveckling.
Debattskriften tar även upp hur Sverige genom satsningar lyckats att kombinera hög avkastning i husdjursproduktionen med lågt antibiotikabehov och gynnsamt läge när det gäller antibiotikaresistens. Skriften belyser också djurskyddets roll, där Sverige har strängare lagstiftning än EU. Den ska också ses som FAO-kommitténs bidrag inför diskussionerna vid Kommittén för globalt tryggad livsmedelsförsörjning i Rom i oktober 2016, där rekommendationer antogs om strategier och insatser för att bemöta utmaningarna för en hållbar utveckling av husdjurssektorn.