Provtagning av fladdermus.
Ursprunget till COVID-19 är inte fastställt, men vi vet att coronavirus cirkulerar hos olika djurarter, i synnerhet fladdermöss, och att vissa coronavirus kan smitta människor. SARS och MERS är exempel på två andra kända fall. De flesta nya infektionssjukdomar och pandemier under modern tid härrör från djur, vanligtvis vilda djur. De involverar ofta en nära samverkan mellan vilda djur, tamboskap och människor. En ökad risk föreligger i skogbeväxta tropiska regioner med en bred mångfald av vilda djur och där stora förändringar i markanvändning pågår.
Djurmarknaderna i Asien – en oroshärd för nya infektionssjukdomar
Syd -, Sydostasien och Kina är bland väldens främsta oroshärdar för uppkomsten av nya infektionssjukdomar. Stark ekonomisk tillväxt med snabba samhälls- och miljöförändringar, en växande befolkning och ökad inkomst bidrar till större efterfrågan på högkvalitativa livsmedel såsom kött och ägg. En preferens för färskt kött från djur som slaktas över disk och en begränsad tillgång till kylförvaring leder till att kött ofta inhandlas på djurmarknader som säljer vitt skilda arter. Både fågelinfluensa och SARS hade sitt ursprung i sådana djurmarknader och överföringen av virus från fjäderfä och vilda djur till människor möjliggjordes av att man höll en stor mängd djur på liten yta under minimala smittskydds- och hygienåtgärder. Djurmarknaderna tros också ha spelat en viktig roll i den initiala överföringen av coronavirus till människor som resulterade i COVID-19. Insatser har gjorts att ändra och förbjuda dessa djurmarknader – särskilt där flera djurarter, inklusive vilda djur säljs, men har varit svåra att genomföra. Efterfrågan i kombination med starka sociala, ekonomiska och kulturella krafter bidrar till att upprätthålla de traditionella marknaderna.
Ökad efterfrågan på kött leder till utbredd industriell djurhållning och nya hälsohot
Över hälften av jordens gris- och kycklingkött produceras i Asien, merparten i Kina, och den ökade efterfrågan driver på expansionen mot industriell djurhållning där låga kunskaper, ekonomiska marginaler och djurskyddskrav resulterar i ett undermåligt smittskydd och djurhälsoarbete. Till följd sker en stor spridning av infektionssjukdomar och en ökad användning av antibiotika vilket leder till antibiotikaresistens, ett av vår tids största hot mot global hälsa. Djurproduktionen i Kina förväntas t.ex. att ensamt stå för 30% av den totala globala antibiotikaanvändningen om 10 år. Expansionen har också resulterat i introduktionen av nya smittor. År 2018 drabbades Kina som första land i Asien av afrikansk svinpest. Sjukdomen spred sig snabbt till grannländerna och hade i slutet av 2019 slagit ut en fjärdedel av jordens svinpopulation. Den höga dödligheten och masslakten som följde för att förhindra ytterligare smittspridning ledde till enorma ekonomiska förluster och skyhöga priser på fläsk med stora effekter på den globala kött- och djurhandeln.
Multisektoriellt arbete för att bekämpa framtida hälsohot
Exemplen ovan visar på sårbarheten i en alltmer sammanlänkad värld. För att förebygga och bekämpa hälsohot som kan orsaka nya pandemier krävs ett helhetsgrepp där samverkan mellan djur-människor-miljö och socio-ekonomiska effekter av sjukdomar tas i beaktande, en så kallad One Health-ansats. COVID-19 förväntas drabba fattiga mest, med störst åverkan i låg- och medelinkomstländer. Det är en global angelägenhet att stärka kapaciteten och beredskapen i dessa länder för att förebygga, upptäcka, och begränsa spridningen av smittsamma sjukdomar där de uppkommer. Fokus bör ligga på preventivt arbete, att i tidigt skede identifiera och svara på hälsohot från djurproduktionen innan de orsakar oåterkalleliga skador på folkhälsan, ekonomin och den globala utvecklingen samtidigt som djurens bidrag till tryggad livsmedelsförsörjning och livsuppehälle på landsbygden vidmakthålls.
Kristina Osbjer, Sveriges lantbruksuniversitet
Läs mer om vad FAO gör här.