Lantarbetare är en del av landsbygdens fattiga i många länder. Cirka 450 miljoner kvinnor och män som står för över 40 procent av den totala arbetskraften inom lantbruket är anställda som lantarbetare. Det inkluderar även fiskesektorn. Lantarbetare äger eller hyr inte marken som de arbetar på och inte heller de verktyg och den utrustning de använder. I dessa avseenden är de en grupp som skiljer sig från lantbrukare. Ändå förblir de osynliga när det gäller mål, policys, program och aktiviteter för att eliminera fattigdom, för att stärka civilsamhällets roll att främja ett hållbart lantbruk och landsbygdsutveckling och inte minst för global tryggad livsmedelsförsörjning. Lantarbetarna är bland de mest socialt utsatta, de minst organiserade i fackföreningar, är ofta anställda under de sämsta arbetsmiljöförhållandena och arbetsvillkoren. Kvinnors utsatthet, bristen på sanitära inrättningar samt instabila och isolerade livsvillkor är andra faktorer. De har också ofta mycket dålig tillgång till social trygghet och skyddsutrustning, men även brist på säkra och näringsriktiga livsmedel.
Enligt FN:s arbetsmarknadsorgan, ILO, är lantbruket en av de tre farligaste industrierna tillsammans med gruvdrift och byggindustrin. Lantarbetare står inför en mängd olika faror på arbetet, till exempel farliga maskiner, djuröverförda sjukdomar och exponering för giftiga bekämpningsmedel. Varje år dödas ett stort antal lantarbetare och lantbrukare (ca 170000) samt många skadas eller blir sjuka i sitt arbete.
Av allt barnarbete i världen sker 71 procent i lantbruket, vilket motsvarar 108 miljoner barn. Den största andelen barnarbete sker i Afrika följt av Asien. De flesta barn arbetar för att deras föräldrar är fattiga eftersom de inte tjänar tillräckligt för att försörja familjen och skicka barnen till skolan. Att barnarbete har ökat de senaste åren är delvis orsakat av konflikter och naturkatastrofer och förekomsten av barnarbete i länder som drabbas av konflikter är 77% högre än det globala genomsnittet. Men en glädjande nyhet är att i augusti hade alla ILO:s 187 medlemsländer nu ratificerat ILO:s konvention 182, Om förbud mot och omedelbara åtgärder för att avskaffa de värsta formerna av barnarbete, den enda konvention som alla medlemsländer har ratificerat.
Med rätt politiskt, tekniskt och ekonomiskt stöd kan lantarbetare och deras fackföreningar spela en mycket större roll i framtiden och samtidigt förflytta lantarbetare ur fattigdom.
FAO har också verksamhet för att främja anständiga arbetsförhållanden inom lantbruket, inklusive fiskesektorn. Man fokuserar på sysselsättning under säkra former, att minska ojämlikhet, hålla tillbaka migration samt få ett slut på fattigdom och hunger.
Läs mer om Internationella lantarbetarunionens arbete här:
Läs mer om FAO:s arbete för migrantarbetare under COVID-19 här:
Anja Westberg
Ombudsman i Kommunal, Ordförande i den globala lantarbetarfackgruppen (IUL – AWTG)