Globalt finns mycket stora arealer som tidigare täckts av skog, men som idag nyttjas extensivt av för bete, vedtäkt och svedjebruk, oftast av de fattigaste på landsbygden. Det är samma typ av marker som behöver användas till socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbar intensifiering (eller agroekologisk) produktion av mat för växande befolkningar i städerna och en växande ekonomi för de fattigaste. Och det är också samma marker och resterande skogar som ska producera växande behov av fibrer för den nya bioekonomin samt härbärgera en alltmer trängd tropisk skogsbiodiversitet och leverera tillräckligt med vatten och flera andra ekosystemtjänster. Slutligen kan dessa marker också rätt skötta stå för omfattande kolinlagring och hjälp med anpassning till ett föränderligt klimat.
Tanken om trädens nyckelroll har uppmärksammats under det senaste decenniet och lett till multilaterala och nationella åtaganden för skogslandskapsrestaurering, huvudsakligen i tropikerna, omfattande hundratals miljoner hektar. Internationella unionen för skogsforskningsorganisationer (IUFRO) har gjort den hittills mest ambitiösa översynen över alla dessa åtaganden med nedslag i nio länder. Utfallet är nedslående. I många låginkomstländer är det fattigdom som driver avskogning. Aktiviteter med trädplantering under decennier har sällan lett till varaktig återbeskogning. Under fortsatt fattigdom och självförsörjning är marken mer värd för bete, vedtäkt och odling. Idag drivs därför många program för skogsrestaurering och skogsbevarande med fokus på lokalt engagemang och möjligheter till lokal produktion av ej timmerbaserade skogsprodukter som till exempel honung, nötter, örter med mera. Denna typ av verksamhet leder dock oftast inte heller till skalbar utveckling och en skog med tillräckliga basala ekonomiska och sociala värden för att bli bestående.
Frågan om värdet och viljan att öka arealen skog och trädbaserad markanvändning är mycket komplex med många ibland motstående värden företrädda av olika intressenter. Här saknar vi ännu i stort förmåga på lokal, nationell eller global nivå att driva en positiv utveckling för flera SDG:er sida vid sida. Enbart bevarande av skog räddar inte de sista skogarna om den marken behövs för fortsatt extensivt bete för ökande population av fattiga bönder. Skulle vi kunna hantera en samlad ansats, där vissa skogar och marker brukas mer intensivt under social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet, för att skapa välstånd lokalt och samtidigt bevara/restaurera skog för starkare biodiversitet och ekosystemtjänster än eroderande avskogad mark? Detta i samma landskap där vi också har delar med bevarande och delar med agroforestry och intensiv matproduktion? Skulle detta kräva en strikt planekonomi, eller kunde det stöttas och bli skalbart genom friare småföretagande och entreprenörskap, med incitament för en hållbar skogsförvaltning?
En nyckelfunktion som ofta saknas i en sådan önskad utveckling ligger i att koppla en skogsnäringsutveckling från grunden till en förväntat ökande efterfrågan i växande städer. Den processen kan beskrivas i tre steg av utmaningar och möjligheter.
För det första är de fattiga brukarna av marken de potentiella producenterna. Här ligger en möjlighet till ökande och diversifierad inkomst, större resiliens för ekonomiska och klimatiska störningar och en möjlighet för unga att se en bättre tillvaro på landsbygden i kontrast till arbetslöshet i stan. Samtidigt måste flera utmaningar hanteras, som böndernas låga utbildningsnivå och höga ålder, dåliga vägar och begränsade transportmöjligheter samt ofta låg tillit nationellt till att ge privata brukare långvarig brukningsrätt.
För det andra finns sällan tradition och kunskap för producenter att gå samman för att effektivisera transporter och förhandla rättvisa priser på råvaran. I mellanleden mellan produktion av råvaran och efterfrågan på produkter med hög och jämn kvalitet kommer det behövas entreprenörer. Här ligger en utmaning i att synliggöra möjligheter till att starta i liten skala med mindre investeringar i småskalig teknologi för sågning, torkning och tillverkning av kvalitativa produkter som fönsterramar, dörrar golv, möbler. Även här i mellanleden finns potential till tillväxt i en rad verksamheter till stöd för en växande sektor och växande lokal ekonomi, som också kan koppla till en mer tilltalande lokal miljö för en yngre generation.
För det tredje behöver den lokala produktionen konkurrera med och ersätta ökande import av trä i låg- och medelinkomstländer. UN-Habitat beräknar att det globalt behöver byggas 96 000 hem per dag fram till 2030, stor del av detta i växande städer i Syd. Redan idag ökar behov av trä till byggnadsställningar, golv, dörrar med mera kraftigt, men den stora efterfrågan kan väntas vid teknikskiftet från stål och betong till limträbalkar. Detta är en utveckling som börjar idag i Norr, driven av såväl önskan om en biobaserad utveckling, som av möjligheter att bygga både billigare och snabbare. Men för detta senare skifte måste en ung och utvecklingsbar skogssektor redan vara igång och ytterligare utvecklingsbar.
Medel för klimatomställning, REDD+, biodiversitetsskydd, med mera har sett en stark ökning till projekt med olika fokus inom problemkomplexet, återspeglande att värdet i olika aspekter på återbeskogning har hög prioritet globalt. FAO har en särskild ”Forest and Landscape Restoration Facility” för stöd till denna utveckling. I Sverige finns stort kunnande och erfarenhet kring såväl processer som lett till restaureringen av våra skogar under historisk tid, som hur vi idag försöker sammanväga skogens alla värden för alla inblandade. Här kan vi söka samarbeten av signifikant roll för genomförandet av Agenda 2030 globalt.
Anders Malmer, Internationell koordinator, Skogsstyrelsen
Läs om hur FAO uppmärksammar internationella skogsdagen här.