FAO och WFP verkar för att eliminera eller åtminstone begränsa användandet av hunger som ett konkret vapen i konfliktsituationer. I rapporten nämns ett antal faktorer som är avgörande för att förstå och konkretisera den alltför långlivade kopplingen mellan konflikt och tryggad livsmedelsförsörjning.
Situationen vad gäller tryggad livsmedelsförsörjning har försämrats i länderna Jemen, Sydsudan, Afghanistan, Centralafrikanska republiken och Demokratiska republiken Kongo under det senaste halvåret av 2018. Detta tyder på vikten av beredskap och förtydligar kopplingen mellan hunger och konflikt i flertalet drabbade länder. En positiv utveckling har däremot kunnat spåras i Tchad, Somalia och Syrien. Dessa länder har istället förbättrat livsmedelsförsörjningen även om diverse problematik kvarstår.
Attack mot bistånds- och hjälporganisationer
Bistånds- och hjälporganisationer utsätts kontinuerligt för väpnade attacker som försvårar tillträdet till krigsdrabbade områden. Resolution 2417 lyfter fram att våldsamma angrepp som hindrar de humanitära organisationer på plats underminerar internationell humanitär rätt. I Centralafrikanska republiken, Sydsudan och Demokratiska republiken Kongo har FN:s fredsbevarande styrkor verkat för att skydda de lokala insatsstyrkorna, men har i många fall motats bort på grund av väpnade attacker. Möjligheten att möta den drabbade befolkningens behov av mat och andra livsnödvändiga resurser försvagas därmed kraftigt. Rapporten visar på att säkerhetsrisken istället ökat för humanitära aktörer.
Upphörande av fientligheter
Rapporten visar även på komplexiteten i de konsekvenser som ofta blir av utdragna konflikter. Trots att fientligheter inte längre är synliga eller formellt har avslutats blir ändå befolkningen lidande av att staters ansvar inte uppfylls. En stor del av befolkningen får exempelvis inte nyttja nödvändiga resurser som vatten eller elektricitet.
Konflikter behöver inte heller endast bestå mellan stat och civilsamhälle utan även inom civilsamhället. Varaktiga konflikter mellan boskapsskötare och bosatta bönder är exempel på aktuella problem i Sydsudan. Utvecklingen leder till bl.a. marknadsstörningar och minskade försörjningsalternativ. FAO och WFP bistår därför i första hand med livsmedelsförsörjningen på landsbygden där det är begränsad tillgång till mat på grund av krig och konflikt.
Områden som är svåra att nå på grund av väpnade konflikter
Militära hinder och ockupationer av områden i samtliga utsatta länder som tas upp i rapporten försvårar internationellt humanitärt bistånd. Trots att WFP och FAO lyckats införa nya metoder för att hjälpa drabbade är det ofta på grund av rådande konflikter en alltför långdragen och kostsam process. Fler människor skulle kunna få effektiv hjälp om det inte vore för komplexiteten i konflikter. Att interna aktörer inte tar sitt ansvar enligt internationell humanitär rätt att säkerställa en nödvändig livsmedelsproduktion för en tryggad livsmedelsförsörjning får direkta och allvarliga konsekvenser. Även om områdena är svåra att nå som utomstående part har FAO dock kunnat bidra med konkreta åtgärder.
FAO:s bidrag till de drabbade människorna är exempelvis att öka tillgången av fiskeutrustning och snabbväxande grödor i de utsatta länderna. Detta underlättar en effektivare hantering av resurser beroende på mark och vattentillgång i respektive land. Till följd av konflikt och kontinuerliga attacker mot befolkningen har även plastförpackningar inkluderats i insatserna, eftersom de gör det möjligt för befolkningen att på egen hand gräva ner sina livsmedel och skydda sig mot stölder. Denna typ av humanitärt bistånd är en konkret insats som kan avgöra skillnaden mellan hunger och svält samt liv eller död till länder som annars är svåra att nå.
Näringsbrist och undermålig sjukvård
Resolution 2417 lyfter även upp en betydande koppling mellan skydd av medicinska anläggningar och att bekämpa hungersnöd. Attacker mot medicinska anläggningar som sjukhus sker kontinuerligt i konfliktdrabbade länder. Om det även saknas tillräcklig lön till medicinsk personal tvingas sjukhusen att stänga. Vidare är barn som är undernärda mer mottagliga för allvarliga sjukdomar och får inte rätt till akut vård. I detta sammanhang är därför konfliktförebyggande åtgärder centrala för att bromsa den omfattade barndödligheten i flera länder.
Torka och naturkatastrofer
Utbrotten av naturkatastrofer kan inte förhindras men WFP och FAO har en viktig roll att motverka att naturkatastrofer används för att starta konflikter, som kan leda till hunger. Samtliga länder som tas upp i rapporten är särskilt drabbade av torka. Möjligheten att skapa långvariga lösningar är komplex när befolkningen måste använda sin kraft till överlevnad för stunden. Det kan leda till kortsiktiga åtgärder. FAO har även funnit att i redan sårbara, jordbruksberoende och- eller politiskt marginaliserade samhällen kan exempelvis torka leda till ökade spänningar.
Lokala konflikter och attacker mot civila
Osäkra lokala förhållanden, framförallt när våld riktar sig mot civila och deras försörjning, är en allt vanligare konsekvens av långvariga konflikter. De direkta effekterna innebär förstörelse av deras tillgångar. Mindre uppenbara, men mer skadliga, är de indirekta effekter som orsakar exempelvis undernäring, sjukdom och skadedjur.
Det är viktigt att understödja FAO:s och WFP:s arbete och åtgärder görs kontinuerligt. Det behövs ändå göras mycket mer för att motverka sambandet mellan hunger och konflikt. Alla aktörer som på ett eller annat sätt är involverade i konflikthantering måste göra det möjligt att humanitär hjälp når ut till civila i nöd med livräddande, näringsrik och medicinsk hjälp, för att på ett säkert och tidigt stadium minska de miljoner män, kvinnor och barn som går hungriga till följd av väpnade konflikter.
Tillgång till hela rapporten med statistik från samtliga länder finns att läsa här: